makeithype

För alla er som undrar hur fan man kan råka stoppa en snigel i munnen så kan jag berätta det för er!

När jag kom hem efter skolan var jag sådär galet sugen på pannkakor, så jag ställde mig och började fixa pannkakor direkt. Sen fick jag en snilleblixt (tyckte jag) att jag skulle plocka björnbären vi har och lägga på pannkakorna! Feeeett gooott...

Så jag gick ut plockade björnbär, sen säger pappa "anna plocka blåbären också och lägg på!" Den idén tyckte jag lät ÄNNU bättre så då sprang jag iväg och gjorde det också. Men det fanns bara ett problem: Min glupskhet.

För när jag börjar plocka blåbären (shit jag låter som en liten skogsflicka) så ville jag inte vänta med att äta dom så jag typ kastade in dom i munnen på en gång när jag hade plockat av dom, utan att ens hinna titta på dom...

Plötsligt känner jag något i munnen, nått litet och hårt, ungefär som ett gruskorn i munnen.. Jag tänkte "vafan är det här?" Så spottar jag ut det, kollar närmare på det vad det var för någonting, så ser jag att det är ett såntdär litet litet runt snigelskal!

ASSO SNIGELSKAL! FÖRSTÅR NI?!

JAG HADE EN SNIGEL I MIN MUN!!!!!

Kräkreflexerna aktiverades på nolltid och som om jag blev 5 år igen sprang jag till pappa halvt gråtandes "PAPPAAAAAAAAAA JAG FICK EN SNIGEL I MUNNEEEEEEEEEEN!!!!!!"

ond som han är så skrattande han högt så hans runda grek-mage hoppade.

Aja, ingen tröst fick jag, men gav iallafall min gamle fader ett gott skratt!

Nåväl.

Jag sprang upp för trappan och borstade tänderna 2 gånger i rad i sammanlagt en kvart, kändes lite bättre då iallafall.

Seeeen kunde jag återvända till mina pannkakor! Blåbär var inte längre lika suktande att ha på, men det fick iallafall bli björnbär med såndär delikatess vaniljyoghurt och socker - MAGISKT!

Mina smaklökar hade bästa festen där inne i munnen tror jag!

På kvällen bar det av till gamla stan ett tag med Stoffe min trogne följeslagare för att sitta på bryggan vid vattnet och snacka skit. Uppskattad tid :)